Jag inspirerar

Idag hade jag ett möte med en kvinna som jag berättade min story för. Att jag tog steget från en anställning och nu ska försöka förverkliga min dröm. Hon lyssnade och ställde mycket frågor och hon önskade att hon också vågade, all respekt för det.

Själv tänker jag att om jag inte försöker vet jag inte hur det är och då får jag aldrig veta hur det kommer att gå. Tänk om jag lyckas, vilken underbar tanke! Om jag misslyckas, och? Då har jag i alla fall försökt och är många erfarenheter rikare och behöver detta ses som ett misslyckande egentligen? Detta kanske leder till något nytt. För mig är i alla fall valet enkelt, jag måste försöka. Visst är det en risk, men jag är beredd att ta den och hoppas på det bästa.

När mötet avslutades tackade kvinnan för att jag hade inspirerat henne och gett henne en bra start på dagen. Det värmde!